Dom senaste dagarna har det inte hänt mycket. Har bara hållt mig hemma, känner inte alls för att gå ut och träffa folk. Sitter mest hemma och passar på telefon, i väntan på att dom ska ringa och säga att det är över med morfar..
Men igår gjorde jag ett ryck här hemma iaf. Dom ringde från sjukhuset halv 6 och sa att det hade blivit sämre med morfar så mamma kom och väckte mig och sa att hon skulle åka in till han. Jag hade ingen lust att följa med, det var så hemskt dagen innan när vi alla åkte dit för att hälsa på han. Fick se benet dom hade amputerat av.. Alltså delen som var kvar då, inte den bit dom hade tagit bort :P Usch, det var så hemskt. Och han var ju helt ned drogad, men det hjälpte inte mot smärtan ändå. Han låg bara och skrek ''hjälp mig'' ''jag vill dö'' det var det enda han kunna säga. Helt borta var han.. Det var så hemskt, vi alla satt bara och grina. Till och med min storebror, har inte sett han grina på fleraflera år.. Fyfan, det går inte att beskriva hur ont allt gjorde i en.
Jag satt på en stol och höll morfar i handen, men jag tror inte att han förstod att det var jag. Det såg ut som om att han skulle somna, om och om igen. Men helt plötsligt får han kramp atacker av smärtan och sliter i hela mig och skriker ''hjälp mig'' och kollar mig i ögonen med en skräckfyll blick. Förstår ni hur hjälplös man kände sig då? Jag kunna ju inte göra nånting, hur gärna jag än vela. Vi satt där inne i tre timmar, sen var det dags att börja åka hem. Så jag tog farväl av honom en gång till, pussade han i pannan och sa ''hejdå, jag älskar dig morfar''. Resten av dagen spenderades i sägen med en massa tårar som rann ner för kinden i flera timmar.
Åter till igår. Efter att mamma och Kalle hade åkt till sjukhuset så gjorde jag mig klar och cyklade till ica när det öppnade (kl 8) och handlade så mamma slapp göra det sen. När jag kom hem igen så fick jag för mig att städa hela huset, då var klockan bara 9 på morgonen.. Dammsög alla rum (föurom mitt egna, som vanligt) hängde ut filtar, torkade bord, damma av grejer och så.. Sen tog jag reda ute på altan, diskade och tog reda på tvätten. Duktig ja! Mamma blev så glad när hon kom hem :) Resten av dagen hände det inte så mycket, var så trött efter städningen så..
Idag har jag klätt klart dörrsidorna + hatthyllan till bilen, skit snyggt blev det! Har även satt dit dom där de ska vara med.. Mamma och Kalle är inne hos morfar nu, men jag kände att jag inte vela följa med. Känns som om att jag inte klarar av att se han på det där viset nå mer. Men samtidigt får jag ju världens dåligaste samvete över det såklart. Mår skit nu vill jag lova.. Jag hoppas att han vet att jag tänker på han 24/7 och vill att det ska få nått slut på hans lidande snart, att han får somna in. Han sover för det mest nu iaf, eftersom han får så mycket morfin. Det är huvudasken det, så han slipper känna all smärta. Dom har tagit bort allt livsuppehållande nu, så nu är det bara att vänta. Vänta på att han får komma till mormor och lillebror <3
Det är många som har skickat sms till mig och så.. Jag har inte svarat på många av dom av den enkla anledningen att jag inte orkar. Jag orkar inte prata med folk bara.. Och om nån förösker få med mig ut på nått, glöm de. Jag vet att ni vill väl och jag uppskattar det, men jag orkar bara inte nu. Vill hålla mig hemma och stötta mamma så gott det går. Och när morfar dör så vill jag vara hemma så det bara är att åka till sjukhuset på en gång..
Men ni får jätte gärna höra av er ändå, men svarar jag inte så vet jag varför iaf. Men det är alltid skönt att veta att det faktiskt finns dom som tänker på en ibland :)
Just ja, besiktade Dodgen idag. Det blir ombesiktning, men det var bara nå små saker som skulle fixas så det var inte så farligt! Skönt de.
Vart en lång blogg.. Nu ska jag gå och försöka hitta på nått vettigt!
Tjing