Eat my shit

and feel the taste of my fantastic life

<3

Sitter här i mörkret för mig själv i ett tomt hus. Av någon anledning så började jag läsa jätte gamla inlägg från min blogg, till slut kommer dom upp från när min morfar dog. Mycket av de jag har skrivit där har jag med tiden glömt bort. Tårarna börja rinna på en gång.

"Tar en sista titt på han, och precis när jag skulle vända mig om för att gå så flyger han upp efter min hand. Han greppar tag i den riktigt hårt, kollar mig i ögonen, öppnar munnen och försöker säga något. Men han får inte fram ett ord. Några sekunder senare har han somnat igen.. Han höll så hårt om min hand att jag fick svårt att komma loss. Jag går ut ur rummet, vänder mig om och tar en sista titt på han. Sen går vi ut därifrån, och hela världen känns som en hemsk plats. Allting har stannat."

"När vi satt där och drack kaffe berättade mamma hur det hade varit precis innan han dog. Han hade följt dom med blicken, tagit dom i händerna och hållt i. Och när mamma sa att jag låg och sov i rummet brevid, då nickade han. Hela kvällen/natten hade han inte rört ett finger, endast ögonlocken röde sig några milimeter. Men då, alldels innan han dog så vaknade han till liv. I ungefär 10 minuter var det så innan han tog en djup suck. Sen var det över."

FYFAN va ont de gör att läsa det. Den hemskaste tiden i mitt liv var under den veckan han låg på sjukhuset innan han dog. Det är snart 3 år sen han dog, och med tiden känns allt lite lättare. Men de gör så förbannat ont fortfarande.


<3
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Vella
skriven :

Gripande.. Beklagar verkligen

2 johanna
skriven :

beklagar !:(