Eat my shit

Ja, söndagar och måndagar är väl dom tråkigaste dagarna som finns? På söndagar är jag för det mesta bakfull, vilket gör att jag bara ligger inne, vilket är tråkigt. På måndagar är jag så jävla trött efter skolan så då ligger jag också bara hemma. Eller ja, det gör jag väl mer eller mindre alla dagar ;P Vilket liv man har. Men det finns inte så mycket annat att göra så!

Så här ser min planering ut inför veckan:

Måndag: Skola och slapp.
Tisdag: Ledig. Städa och byta sängkläder hos pappa. Gå hem till morfar en sväng. Gå hem till mamma efter det och kolla lite på bilen.
Onsdag: Skolan, ska få rulla på väg med lastbil. Sen övningsköra med pappa förhoppningsvis.
Torsdag: Skola, hälsa på morfar, gå hem till mamma.
Fredag: Skola, åka till mamma, fixa med bilen, slappa.
Lördag: Färga håret, fixa med bilen, slappa.
Söndag: Slappa.

Jobbig vecka, not :P

I helgen vart det inte så många knop. I fredags så åkte jag hem till mamma, sov där över helgen som vanligt. Gjorde inte att för mycket på kvällen, var ut och höll på med bilen lite bara. Kenny kom förbi en sväng också :P Sen på lördagen vart det fest på kvällen med Louise, Jessi och Micke. Vart väl en helt OK kväll, fast det var inte fören man gick hem som det börja vingla som fasen. Och ännu värre blev det när man kom hem :P Haha, tur att ingen såg mig. På söndag blev det lite fix på bilen, sen åka hem till pappa igen.

Skola idag, gjorde inte ett skit typ. Min körlektion var inställd i morse, men inte fan visste jag det eller. Så jag kom till skolan en timme tidigare, lagomt grinig man blev då :P Menmen, satt mig och jobba lite i tung boken då. Sen vart det körkorts test fram till lunch, sen gick jag hem. Har mest bara legat och sovit sen dess :P
Nä, nu ska jag kolla på tv sen sova!

- If you told me that you loved me, I would feel so proud
If you let me hold you honey, I'd holler out loud
I'll never love another, even if I can!

Han.
Han är min första tänke på morgonen.
Saknade han mig lika mycket inatt, som jag saknade honom?
Drömde han om mig inatt, som jag gjorde om honom?
Tänker han på mig nu, nu när jag gör det?
Saknar han min doft, som jag saknar hans?
Kan han fortfarande känna mina andetag i sin nacke, som jag kan med honoms?
Saknar han värmen ifrån min kropp, som jag saknar hans?
Han.
Han är det sista jag tänker på innan jag somnar.
Önskar han att jag vore brevid honom då han somnar&vaknar, som jag gör?

Im just a dreamer, i dream my life away..

Helgen blev lugn. Har inte gjort ett skit typ.. Har inte funnits så mycket att göra för den delen heller.
Är så fruktansvärt trött på sandviken nu, vill verkligen flytta härifrån.
Menmen, inte så långt kvar tills man kan göra det faktiskt. Ett par år bara..
Och ett par år går ju faktiskt rätt så fort! Försöker att se så ljust jag kan på saken..

Att allt kan gå så fort, ena sekunden lever man, andra är man död. Kan inte fatta det, det finns inte i min värld att du är borta. Under alla dessa år vi var grannar, och under alla dessa år du och min mamma var vänner. Känns så hemskt att se min mamma ledsen. Men det kan man ju förstå att hon är, med tanke på hur nära vänner ni var. Tack för alla fina saker jag har fått av dig under alla år, speciellt halsbandet med skydds ängel'n på..  Hoppas att du har det bra nu. Känns ändå skönt att veta att ditt lidande är över. Tankarna går till din son, hoppas att han klarar av det här. Att begrava sin morfar, och få höra att ens mamma har dött samma dag, det måste var fruktansvärt.
Du var en nära vän till familjen, och vi kommer aldrig att glömma dig! 
Vila i frid, Stina.

Har inset nu hur fort man kan förlora nån man älskar. Och att man ska ta vara på den tid man har chans att vara med dom. Det kan gå så fort allting, så det är fan hemskt egentligen. I eftermiddags fick jag reda på att Stina låg på sjukhuset och mer eller mindre bara väntade på döden (hon hade fått lungcancer). Efter bara nån timme får man reda på att hon hade dött under morgonen. Det var minst sagt omtummlande.

Annars så känns livet upp och ner, som jag skrev i förra bloggen.
Om inte annat så är det mer upp och ner nu, efter allt som har hänt idag.
Det har verkligen varit en dag fylld med en massa sorg bara, från mångas håll.
Det är sånna här dagar man inser hur ensam man är, att man måste vara stark och sötta de som behöver stöd.
Men själv får man svälja tårarna, och låtsas att det är bra. Jag får bita ihop och vara tyst, och det är bara för mig att finna mig i det. Har jag klarat av det förr, så gör jag det nu med. Förhoppningsvis.

Vissa dagar är bra, jag känner mig skit stark och att inget eller ingen kan stå ivägen för mig. Vissar dagar är dåliga, jag känner mig svag och ensam. Vissa dagar vet jag varken ut eller in. Idag är en sån dag, då jag vet varken ut eller in. Kommer jag klara det här, är jag stark nog för att ta mig igenom all skit som pågår? Eller ska jag bara ge upp? Sanningen är den att jag känner att jag inte klarar av det, men jag försöker för alla andras skull, inte för min. Jag vill inte nå mer än att duga för allt och alla, men allra helst vela jag duga för dig. Och det vill jag än, men det går inte. Ibland förstår jag inte riktigt vad jag håller på med heller. Duga för andra? Det är för mig själv jag ska duga. Jag ska vara stolt över allt jag har åstakommit. Men jag är inte det, av nån anledning. Den enda som har sagt att han är stolt över mig, för att jag har fortsatt kämpa även fast det är svårt är min käre morfar. Jag vart så otroligt glad över att höra det, att äntligen få höra att nån är stolt över en. Dessutom är han min stora förebild här i livet för mig, så det betydde speciellt mycket att få höra det ifrån honom..

Jag börjar inse sakta med säkert att jag har inte de så bra och mår så bra som alla tror, inklusive mig själv.
Allting känns nu mera som en stor fet lögn. Jag inser mer och mer hur inlåst i min ensamhet jag är egentligen.
''Alone in this world since you left me'' - det är sanningen! Jag försöker intala mig själv att det inte är sanningen, men så är det. Jag vill inte att det ska vara så, men det känns som om att det inte finns så mycket jag kan göra åt saken.
- You were my strength when i was weak
You were my voice when i couldn't speak
You were my eyes when i couldn't see
You saw the best there was in me
Lifted me up when i couldn't reach
You gave me faith 'coz you believed..

Bara man har viljan, så kan man klara av, få och åstakomma allt man vill. Jag vill att det ska bli bra igen, och det kommer det, en jävligt vacker dag kommer det att bli bra med mig igen! Det tror jag verkligen på.
Det är synd, att du inte har lika stark vilja och tro som jag har. Då hade inget kunnat stått ivägen för oss, inget alls. Då hade vi kunnat fått allt det vi velat ha. Då hade vi kunnat nått alla drömmar vi hade tillsammans. Då hade vi fortfarande kunnat vara lyckliga tillsammans. Som sagt, det är synd, att du inte tror på oss. Att du inte tror att vi kommer att klara av det.
Det gör vi, bara vi vill.

Nu ska jag göra mig klar och åka till min farbror, hans fruga fyller år idag.
Adjöss.

- I'll promise you my everything
My heart, my love, my every dream
If you're true then I'll love you
But until then what will I do
Please tell me everything's all right
You're the one to hold me tight..

I fredags blev det fest hemma hos Lisa, men vi var bara några stycken där och drack lite. Eller, vissa drack ju mer än andra ;) Och så syftar jag på Sara :D Haha. Efter ett tag så gick vi ner till donken och träffade Kalle och Robert, sen vart vi kvar på kvantum parkeringen med resten utav nördarna ;P Efter det så åkte vi runt en sväng bara. Sen fick Sara och Louise för sig att dra ner på stan, men jag och Lisa stannade kvar med Kalle och Robert vid kvantum. Hade en sån fruktansvärd huvudvärk då, och dessutom hade jag fått ögoninflamation så jag hade ingen större lust att följa med. Så Kalle fick skjutsa hem mig istället, slocknade på en gång.
På lördagen gjorde jag inget speciellt. Hade lyckats blivit ännu mer sjuk efter fredagen, var väl lite dåligt klädd kanske som mamma sa :P Hostade som en galning och snorade som bara den. Och uppe på det hade man ögoninflamation, skit kul! Så det blev bara en lugn dag för mig med film och godis. Var även ut och målade bagagen på bilen svart, och kollade bromsarna lite. Efter det var jag helt slut :P Har absolut inga krafter alls i kroppen, efter 3½ veckas förkyning känner man sig sliten vill jag lova. Hoppas att det går över snart, annars så får jag helt enkelt besöka farbror doktor. Men inflamationen i ögat har blivit bättre ialf, men istället har jag fått utslag i hela ansiktet, halsen, nacken och örorna.. Men det syns inte, bara känns som tur är. Kliar som fan göre å =/ Ååååh, jag blir så trött. När ska nånting börja gå bra för mig då? :P

Aja. Idag blev det skolan ialf. Hade körning på morgonen, det gick väl hyffsat :P Sen gjorde jag bara 4 körkorts test, sen gick jag hem. Efter skolan gick jag hem till morfar och hälsade på ett tag, sen hem till mamma. Höll på och pillade på bilen lite då. Just ja, fick låna ett batteri av Tim igår, skulle kolla om bilen vela gå igång. Var lite dåligt med kräm i batteriet, så vi fick ta lite start hjälp ifrån Emil's bil. Så då jävlar gick pärlan igång, lät skit fint :) Lär försöka ta mig till biltema och opelgubben i svärdsjö nån dag och köpa allt skit som jag behöver till bilen.. Menmen, har ju fram till sommaren att bli klar med den, så man kan ju skynda långsamt :P

Imån blire väl skolan i sin vanliga ordning, sen hem till mamma.
I helgen spelar Eddie Nilsson på granliden, så då blire fest för hela slanten!

Vet ni varför vi flickor älskar er pojkar?!

¤ Sättet Ni ser ut när Ni kliver ur duschen med en handduk slarvigt knuten runt höften

¤ De där djupa rösterna Ni får på morgonen

¤ Rufsigt hår när Ni är precis nyvakna

¤ Att ni direkt förlorar ca 75 % av eran hjärnkapacitet när vi smeker insidan av era lår

¤ Den där otroligt sköna känslan när ni kysser oss i nacken

¤ Sättet ni sätter händerna mot våra höfter och går bakom oss när vi ska gå igenom ett rum fullt med folk

¤ Sättet på vilket våra händer känns så otroligt små inuti eras

¤ Hur ni erbjuder oss att låna era jackor trots att ni bara har en T-shirt under och det är jättekallt

¤ Hur ni ser ut som små barn när ni sover, trots att ni är hur tuffa som helst när ni är vakna..

Än'te sant så säg..

Ja, igår fick vi, eller jag ialf, köra lastbil för första gången. Det gick skit bra och var skit kul! Trodde att jag skulle ha ner alla koner, men icke :) Inte en enda! Och idag så följde jag och Jessica med våran lärare till g-hammarby för att lasta av en jävla massa möbler där. Och på vägen hem fick vi köra typ 2 km var, det gick också jävligt bra för oss båda :) Så det var första gången man körde lastbil ute på en väg.. Jaja.

Var tänkt att jag skulle dra hem till morsan och hålla på med bilen efter skolan, men jag var så jävla trött och slut så jag orkade inte. Somnade på en gång när jag kom hem, var så jävla trött. Men imån och på fredag slutar jag tidigt, så då ska jag försöka få nått gjort på rosthögen! Tur att man har två bröder som hjälper en ^^

I helgen hoppas jag på att det blir fest, skulle sitta bra fint de. Men alla verkar ju vara så tråkiga så det slutar säkert med att man får vara nykter.. Tröök.

Aja, hade inte så mycket mer än det att skriva. Hoj!

Du och jag, och allt vi hade - är ett avslutat kapitell i mitt liv!