Måste vara den mest värdelösa lördagen på länge.
Ingenting händer och jag har för den delen ingen lust att göra nå. Har saker som skulle ha gjorts med finner ingen motivation till det. Har t.ex. inte städat ur bilen än sen vi var till Västerås, ni kan ju tänka er själva hur det ser ut i den.... Men som sagt, har varken ork eller lust till att städa den.
Men samtisigt kryper det i kroppen hela tiden och jag känner att jag måste göra något, men det är som en stor vägg som jag måste ta mig igenom innan jag kan göra något. Förstår inte vad det är för fel! Jag vill, men det är som om att jag inte kan. Allt står bara helt still för mig.
Bara att ringa ett samtal för att fixa campingen till ccw känns som om att bestiga ett berg.
Jag blir så trött på mig själv.