Eat my shit

En månad sen Morfar dog idag.. Kan inte förstå det. Känns som om att tiden har stått stilla sen dess.. Det känns som om att han fortfarande lever, samtidigt känns det som om att han har varit död jätte länge. Kan inte förstå att det är en hel månad sen sist jag fick se han, när jag satt med han där inne på sjukhuset efter att han hade dött. Och alla timmar jag satt där och bara vänta på att han skulle dö. När jag tänker på morfar nu ser jag bara han liggandes där på sängen, utan ena benet, lukten från dom ruttna bena, dom tomma ögonen, skriket efter hjälp.. Jag känner fortfarande smaken av salt på mina läpper efter att jag hade gett han en puss i pannan, han svettades så mycket. Jag vill inte tänka på det! Jag hör bara i mitt huve ''hjälp mig, hjälp mig!'' och ser framför mig hur han kollar i mina ögon med sin tomma blick. Fyfan, det är så jävla jobbigt så om ni bara visste.

Nu ska jag ut och måla staket och försöka få tankarna åt nått annat håll.

Jag saknar dig så otroligt mycket Morfar!
Du kommer alltid att finnas inom mig, i mitt hjärta <3