Eat my shit

and feel the taste of my fantastic life

Så var det över

Måste säga ett stort TACK till alla som har stöttat mig efter allt detta med morfar. Även folk som jag inte känner så bra har varit till mycket stöd, så TACK!!

När vi kom till kapellet igår så vart jag jätte nervös, har aldrig varit på en begravning för.. Och helt plötsligt kändes allt så verkligt igen! När dörrarna slogs upp och jag gick in så var det som om att nån drog en stekpanna rakt i fejjan på mig.. Där låg min käre morfar i kistan, död. DÖD!? Nej, det är inte sant tänkte jag.. Jag och mamma satt oss längst fram, jag satt bara en halv meter ifrån kistan. Jag kände hur tårarna vela fram hela tiden, men jag bet ihop. Fram tills dom började sjunga ''där rosor aldrig dör'' då brast det, som bara den. Fick knappt luft.. Jag kunna bara inte förstå det, att morfar låg där i kistan helt totalt sten död. Jag kan fortfarande inte förstå det!.. Prästen sa några ord som passade mycket bra in och dom gav mig styrka i all mörk sorg man bär inom sig nu. Efter det så var det dags att gå och lägga rosen på kistan, jag, mamma, Emil och Patrik gick fram först.. Allt kändes så ofattbart. Mamma sa några fina ord och tackade för allt han har gjort för oss, la rosen på kistan sen gick vi och satt oss igen. Och så var det alla andras tur att göra samma sak..

Min lillebror var helt knäckt, har aldrig sett han grina på det där viset nångång. Det var så jobbigt att se! Vela bara hålla han i min famn och aldrig släppa. Jag gav han en kram och sa att morfar har det bättre där han är nu, han nickade men sen fortsatte tårarna bara att rinna.

Sen var det dags för minnesstuden. Det vart fika och en massa prat om morfar, och efter ett tag så vart stämningen mycket bättre och vi kunna skratta åt alla roliga saker morfar har lyckats med under sin tid. Efter minnesstunden åkte vi (dom närmsta till morfar) hem till oss och åt tårta..

Emma kom även förbi då :) Jätte kul att träffa henne igen! Och det var skönt att ha en vän i närheten av sig då som man kunna prata med.. Hon hade även med sig lilla Tyson, en valp på 9 veckor om jag inte minns fel :) Hur söt som helst!
Vi satt och pratade lite om morfar och hennes gammelmormor som dog för ett tag sen också, skönt att få prata lite om det!

Efter att alla hade åkt så blev det mat från Aga grillen och tv resten av kvällen. Somnade tidigt och fick äntligen sova utan att vakna upp av mardrömmar om döden, mormor och morfar.. Jätte skönt! Det kändes som om en stor sten togs bort från axlarna igår efter begravningen..

Fick lite glada nyheter igår med. Fick nämligen VG i två kurser, sköööönt! Då sa mamma att morfar är stolt över mig, och hon med :) Så nu tror jag att både jag och Jessica kommer in på anlägging för hon verkar få bra betyg med. Känns skit härligt!!

Snart kommer Emma hit med sötis Tyson igen :) Vi ska ta en promenix sen får vi se vad vi hittar på. Ska hålla på med bilen lite jag med på eftermiddan.

Lång blogg, så nu får det räcka! Tjing!


En dag ses vi igen käre morfar! <3
ÄLSKAR DIG!!
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Linda
skriven :

Det var verkligen en jättefin begravning! Jobbigt som sjutton var det, men det var så fint..

2 Emma
skriven :

Det är väldigt skönt och viktigt och få prata ut om sånt, finns alltid här för dig om du känner att du behöver prata (: känns också väldigt kul att vi har börjat umgåts nu mer (: hoppas det fortsätter så :D PÖSSS på sötfisen :) <3